Rulltårtan

Rulltårtan är klubbens lastbil och då samtidigt vår rullande klubblokal. Rulltårtan är en före detta militär lastbil och köptes in främst för att fungera som vår bagage- och servicetransport när vi kör Gotland Grand Moppe Tour varje år, men även på våra andra evenemang. Här kan du läsa om hur den hamnade hos oss, vart den kommer ifrån och hur vi använder den. Längre ner på sidan hittar du fler bilder.

1979 beställde Försvarets Materielverk 20 stycken lastbilar för leverans 1980 till Försvarsmakten, ordern blev tydligen större efter det. Motorvalet blev en TD60A på 132kW / 180 hk och en rak 5-växlad växellåda. Chassit byggdes av Volvo på deras F613 med en rätt så sparsam utrustning. Uppdraget att bygga påbyggnaden gick till SKAB. Bilen skulle bli en ny materialvårdsbil och ersätta den gamla AL36 Materielvårdsbil 111, den nya fick beteckningen 112 MT med förrådsbeteckningen M5160-112013 och skulle tillfalla Försvarsgren A och Materielgrupp M1. Skåpet byggdes med fyra olika utrymmen; längst fram ett pentry med plats för 6 personer, bilen är registrerad för 8 passagerare + förare, 6 i skåpet, 2 fram i hytten + förare, så sittplatserna i köket är försedda med bälten. Pentryt innehöll ett komplett kök med kyl och spis samt rinnande vatten, det fanns även en snabbradio mellan pentryt och hytten. Nästa utrymme bakåt var ett tvätt- och omklädningsrum med klädskåp, tvätthandfat och en liten torrklosett, från det här utrymmet leder även en gångdörr ut på bilens högersida. Det bakre utrymmet är sedan själva verkstaden med tryckluft från extratankar under bilen, eluttag från fast el, en rejäl arbetsbänk, hyllor och diverse hållare för verktyg. Utrustningen berodde lite på vart bilen skulle användas och man rättade sig och utrustade efter de olika försvarsgrenarna. Tårtan Mopedoz exemplar utrustades för att tjänstgöra inom flyget och placerades på F10 i Ängelholm där den tjänstgjorde i 20 år. Exakt vad bilen användes till på F10 går tyvärr inte att få fram fakta om, men det talas om att man hade bilen för underhåll av materiel som var förrådsställt ibland annat mobbförråd runt flygplatsen. 2000 så övergår bilen till Fortifikationsverket för just underhåll av materiel i mobbförråd i Skåneregionen, det är här som säljaren av lastbilen kommer in i bilden då den var hans arbetsplats under några år och det blir till slut han som kommer att köpa bilen och privatregistrera den samma. Under tiden inom Försvarsmakten så var den registrerad med regnummer 34983, vilket återfanns på vagnboken och på förardörren. När bilen köptes av Tårtan Mopedoz så visade kilometerräknaren att den gått ynka 11.000 mil. Lacken var tidsenligt väldigt matt och det fanns rost i hytt och skärmkanter, men motorn spann fint på.

En regnig lördag i oktober 2018 så körde en delegation från Tårtan Mopedoz ner till Hässleholm för att göra upp affären och köra hem bilen, som då var påställd, skatten betald, försäkrad och försedd med grön saluvagnsskylt. Resan upp till Stockholm i regn, gick smärtfritt och nästan utan problem, det enda som gav smolk i bägaren var att blinkersen inte fungerade men följebilen låg tätt bakom och skötte den uppgiften galant. Nu har ju Tårtan Mopedoz hemmahamn i den Kungliga Hufvudstaden och där är det inte helt lätt att hitta parkering åt en lastbil, men det här hade klubben en lösning på redan innan start. En av klubbens grundare arbetar som lastbilsmekaniker på ett av Stockholms äldsta åkerier, han ordnade plats på åkeriets gård och tillgång till verkstaden.

Nu började planerandet, hur skulle bilen utformas? Klubben var på det klara med att den så långt det gick skulle behålla sitt militära utseende, den skulle fortsättningsvis vara grön. Det valdes länge kring färger och kulörer men till slut fastnade man för en sidenmatt variant som användes i England under WW2, men ändå snarlik några av de Svenska. Rostskadorna på hytten lagades med ny plåt, ramen sanerades och hela bilen hetvattentvättades, motorn såg nästa helt ny ut. På insidan kom man fram till att det främre pentryt skulle behållas, men att spis och kylskåp skulle bytas ut mot gasol istället för 230v. Pentryt fick även fler överskåp som målades i klassisk 70-tals gul, precis som de som satt där. En ny diskbänk monterades och fick rinnande vatten från lastbilens ordinarie 100-liters tank. Skåpet är ju försett med vattenburen värme, både från en dieselvärmare, lastbilens kylvatten och el-patron, så värmaren gicks igenom. Från pentryväggen och till bakdörrarna röjdes allt ur och det skapades ett stort rum som fick en ny slitstark matta och väggarna målade i grått. Passformade hyllor i stål med hyllplan i trä byggdes och det skapades 20 hyllplatser för deltagarnas bagage. En f.d. servicebilsinredning monterades och det blev en rejäl arbetsbänk med plåtlådor och skruvstäd, även ny innebelysning monterades i den gamla lamphållarna. Eftersom lastbilsbatterierna sitter under en av kökssofforna (7st 12v) så försågs den andra soffan med ytterligare två lastbilsbatterier, de här batterierna laddas via en solcell på taket och en laddstation för mobiltelefoner och annat laddbart byggdes i skåpet. Även ett nytt 230v-system för extern ström byggdes och det placerades ett elverk i en av ramlådorna. De dubbla bakdörrarna gick ju bra att öppna, men det blev högt att få in moppar och bagage, så det byggdes en 5 meter lång ramp, vikbar på mitten längsledes och ett glidfäste för den mellan rambalkarna så den går att skjuta in i sin helhet. Hela bilen sprutmålades, ram och underrede blev sprutat i tjockt rostskydd. Nya däck monterades och bilen gicks igenom från stötfångare till stötfångare, bland annat fixades blinkersen och det arbetet skulle behöva en helt egen historia. Eftersom vi brukar sätta namn på våra prylar, vår klubbvagn i en gammal tågvagn heter Tårtkartongen, så gav även den här ett namn och med glimten i ögat så blev det Rulltårtan. Det blev även en del attiraljer för att höja den militära känslan, bland annat en registreringsskylt modell kronans, förbandsskyltar med klubbens logga, trevliga skyltar, gul text för vikt m.m. På främre stötfångaren fanns två hållare för camonätshållare, här blev det istället cykelhållare och en renoverad kroncykel modell 1955. Ett takräcke med stegen upp monterades på hyttaket, så klubben får med sig klubbgrillen. Verkstaden försågs även med både el och gassvets och allt annat man inte visste om att man behövde, en fullt utrustad rullande moppeverkstad.

Våren 2019 besiktigades bilen och fick ett par anmärkningar där den ena handlade om att den monterade 50-kulan och krondraget inte fanns med i registreringsbesiktningen, sen var bakbromsen på ena sidan lite dålig. 50-kulan skruvades av och krondraget svetsades igen och blev en bogserögla, men som går att återställa. Bromsarna justerades och den gick snällt igenom kontrollbesiktningen. En massa annat tillkom och gjordes i ordning fram tills klubben skulle iväg till Gotland för årets mopperesa på ön, en resa som i år pågått i 18 år och som klubben kallar GGMT, Gotland Grand Moppe Tour. Den första resan gick relativt bra, vi väckte uppmärksamhet vart den än kördes och varje dag så utsågs en C-kortsbehörig till dagens förare och dennes moppe lastades in i skåpet för vidare färd till dagens lägerplats. De sista dagarna på den här resan började bromsarna att strula, varningslampan för ”för lång slaglängd i bromsventilen” lös ilsket röd. Den här modellen har ett av de mest misslyckade bromssystem under Volvos lastbilshistoria, den tryckluftsmanövrerade hydraulbromsen. Kort går det ut på att bilens färdbromsar har vanliga bromsvätskestyrda bromsar och p-bromsen tryckluft som släpper först när lufttrycket är det rätta. När man trycker på bromspedalen så skickar en tryckluftscylinder in en stång i huset för hydraulbromsen och trycker upp tryck som bromsar hjulen, när den slaglängden blir för lång så förlorar man bromskraft. Cylindern för de hydrauliska bromsarna ser ut som en vanlig bromscylinder på en personbil, dock något större och två till antalet, en för varje axel. Stången som trycks in har ingen kolv med tätringar, den bara tar upp en massa plats och tvinga bromsvätskan ut i systemet. När arbetet efter resan påbörjades med bromsarna så framkom att det var många som hade det här problemet och därför så övergick man till rena tryckluftsbromsar på senare modeller, det gick dock att få ordning på klubbens bromsar genom byte av bromsband bak och en del justeringar och packningsbyten. 2020 var det åter dags för en resa till ön, bilen hade då tillbringat vintern uppställd inomhus och en del förbättringar gjordes. Resan 2020 gick helt utan några problem, men man får inte ha bråttom som förare och växla på höga varv för att den ska orka upp i hissnande 80 km/t. Nu funkar hon som hon ska och håll med om att namnet är fyndigt. Nedan en massa bilder på vår pärla och när den används i skarpt läge …..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s